Saltbilen viftar hysteriskt med armarna ovanför huvudet
Vi suckar (ögonbrynen far upp ihop med torkarbladen) och kör om
Slätten är en stor, sträng hand: lyfter mig in i skogen genom ett hål
Blicken rättar in sig efter skogens trista sicksacksiluett
Lysande lila, grönt, turkos, håller sin låga, vibrerande ton
Vägarbetskonerna vinglar på fötterna och skriker ut sitt ”Ouäägh!”
Solen beter sig som trollkonstnären som nyss berövade mig min älskade:
Den rycker undan en duk och blottar ett ögonblicks paradis