Till natten denna starka ton av tomheten i luften,
av mänskorna för var dag dragna allt längre in i sina hem
och därutanför tystnaden efter något jag alltför länge väntat på
Förnimmelsen av att livet just nu kanske är vidrörbart
Ändå alltid just nyss förbipasserat, genomskinligt
Fortfarande bara ett enda täcke hårt spänt till nattligt nät
I sömnen föremål för våra kroppars strid, likt våra drömmar
strider för att vinna när de stöter på varandra