Länge efter de dygnslånga regnen upphört faller från träden vattnet överallt sakta i droppar.
Ån brusar häftigt runt stenarna kvarlämnade här och var över de rentvättade grusbottnarna genom den brant skurna ravinen hastigt mot havet i öster.
Den här kvällens supermåne väntad plötsligt blottad efter den bråda flykten av ett överraskande uppträdande stackmoln vidunderligt stor mot den isblå himlen.
Du och jag skymtar varandra ur ögonvrån mödosamt dragna framåt av våra långa, matta skuggor längs varsitt av vägens spår av ljust tvättat grus.
När vi passerar under det stora pilträdets krona lossgörs plötsligt en fågels svarta, spetsiga skugga ur grenverket hotfullt fallande mot våra skuggors huven.
I denna tillslutna månad framburen utan enskilda dagar ropar efter oss ur skogsdjupet kattugglan sin dystra, förstämmande ton, följd av den ihåliga, fallande drillen upprepande allts tomhet.
Närmare gårdsplanen med nattlamporna allt starkare övertrumfande månens matta ljus bevittnar vi generade och ovilligt skamsna våra skuggors munnar plötsligt kyssande varandra, lämnande efter sig en svag, enkel järnsmak.