Whose woods these are I think I know.
His house is in the village though;
He will not see me stopping here
To watch his woods fill up with snow.
My little horse must think it queer
To stop without a farmhouse near
Between the woods and frozen lake
The darkest evening of the year.
He gives his harness bells a shake
To ask if there is some mistake.
The only other sound’s the sweep
Of easy wind and downy flake.
The woods are lovely, dark and deep.
But I have promises to keep,
And miles to go before I sleep,
And miles to go before I sleep.
*
Jag tror jag vet vems skog det är.
Han har ett hus i byn, ändå…
Han kommer inte se mig stanna här
Och följa hur hans skog blir fylld av snö.
Min häst tycker nog det är underligt
Att stanna till utan en gård i sikte
Mellan skogen och den frusna sjön
Den mörkaste kvällen på året.
Han ger sin bjällerkrans en ristning
Som fråga om ett misstag har begåtts.
Utöver det hörs inget utom suset
av dunlätt snö i måttlig vind.
Skogen är härlig, mörk och djup.
Men jag har löften som ska hållas,
Och långt att fara innan natten,
Och långt att fara innan natten.