Den övergivna ismaskinen kastar tärningen som skramlar vasst bland de andra i skålen
Kvinnan på stenmuren fingrar med höger hands fingrar på den vänstra handens ringar
Kyrkans klocka slår ut sin kvart och tvingar guiden till tystnad under tiden ljudet varar
Mina ögon rinner jämt, som min mammas, av tårar inte vinden
En röd oanvänd servett hjular utvikt ut ur gränden och fram till gatan
När jag kliver på de lösa plattorna i trottoaren ger de olika ljud ifrån sig som tangenter
Jag låter gatornas fina damm över kängorna följa med tillbaka hem till mossjorden
Jag plockar vita små stenar som jag hittar här och var och samlar dem i fickan
Stadens ojämna siluett bleknar och upplöses i det rosa skymningsljuset
Saker spridda över tiden och ytan förs då och då samman i änden av en tratt
Om jag väntade en evighet skulle det hårdkokta ägget en dag vara okokt igen