En energisk man visslar högt när han går mellan bänkarna och fyller upp sin tallrik rågad från buffén.
Jag sätter mig ned på den ensamma stolen i gränden bland soptunnor och ventilationsanläggningar, betraktar min hand framför mig och tänker att jag fortfarande liknar mig själv ganska mycket, ja kanske mer nu.
Om du alltid dricker vatten, helst två glas vatten innan du går ut, kommer planeterna kunna varsna dig.
När jag säger att hinnorna som rör sig trevande mot varandra väl visar för första gången själva urröraren för oss säger hon ja, den första kyssen.
Kyrktornet kastar sina tolv hårda slag ned i koret som stillsamt fångar upp dem och försiktigt lägger ned dem invid skrankets stolpar.
Jag tar upp det ljusa hårstrået som faller på mitt lår när kvinnan går förbi stolen där jag sitter, granskar det helt kort och släpper det på mattan i gången mellan borden.
De jag möter på gatan slår ned sina blickar i samma stund de inser att jag också undrar.
