p (piano)

Det lätta regnet är vindens kappa, slarvigt slängd över byarnas veka axlar

Regnet i den svarta plåten alltid i dur, i oöverlagt växlande styrka

Stigarna över heden som era steg varje dag höll öppna växer igen

Myndigheterna har ändrat zonernas gränser. Reglerna är andra nu

Kom hem nu! … ni som självupptagna lämnat grova hål i horisontlinjerna…

Oron kring allt åldrar mig fortare än dagarna hinner svälja

Det blir generöst. Huset bjuder fritt på minnen och glömska

För att framstå otadlig knäpper du skjortan i halsen när de fotograferar

Kvar på borden när gästerna gått står såar av överbliven tid med locken stängda

Jag väntar på en hand sträckt över oerhörda avstånd som vidrör

Vattnet ur stupröret infångat av plasttunnan förnekar centrifugalkraften