Categories
Herr R

Herr Reino blir tiggare

Herr Reino är ju blind.  ”Jag ska ta mig tusan bli tiggare!”, utropar han, ”Det är jag som klippt och skuren för!”
Sagt och gjort. Han beger sig ner till Gamla Staden och sätter sig invid en husvägg på en av de välbesökta gågatorna. Han lägger benen i kors, och framför benen sätter han en hatt som han hittat i källaren.
Folk går förbi. Tre glada ynglingar lägger ut varsin snus i hatten. Herr Reino luktar försiktigt på bollarna, och häller sedan diskret ut dom i gatan.
En liten flicka lägger sitt tuggummi i hatten, utan att hennes mamma ser någonting.
En vänlig dam lägger i en krona, och en annan dam lägger i en femkrona.
Tre muntra herrar på väg ut på krogen efter en ölstinn förfest stannar upp framför herr Reino. De beslutar sig för att leka ’korsfästningen’, och pissar alla tre på samma gång på herr Reino, från tre olika håll.
Herr Reino tror först att det har börjat regna, och gör sig redo att bege sig hemåt. När han sniffat lite i luften tycks han uppfatta urindoften, och skakar sakta på huvudet med ett litet leende på läpparna.
”Det var allt en ordentlig rotblöta!”, utropar han uppsluppet.

Categories
ur Ordboken

Vill

Svenskan sviker oss när vi vill uttrycka begär på riktigt. Det enda som står till buds är det utslitna ‘vill’, som ju kommenderar allt möjligt på ett enahanda och livlöst sätt: Jag vill ha kaffe, Jag vill gå och lägga mig, Jag vill älska med dig…
I den där hjälverbspositionen är det som om allt begär rinner över i huvudverbet, som ju sen inte gör nåt av det – slukar det och går vidare direkt till kaffet eller smågodiset. Jag vill, jag vill, jag vill, men det kommer ingenstans; likt ett barn som står inför de orubbliga vuxnas Nej (eller tvärtom kanske).

I det äldre och ovanligare språkbruket finns det en annan användning av verbet, där språket hoppar direkt från viljan och till föremålet för den: Jag vill livet, Jag vill ensamhet. I den rörelsen blir inte bara viljan laddad med det begär den nyss saknade – begäret följer också restlöst med över till dess föremål, och frigör det plötsligt, eller bättre gör det plötsligt levande för min brinnande åtrå.