Jag gick gångvägen genom Skolparken mycket sent på natten
Jag försöker minnas parken, men det är för mycket länge sedan
Nu är det bebyggt där, stora hus för studier och forskning
Jag trädde i och ur ljusovalerna från raden av lyktstolpar
vars lamphållare klapprade i den mycket starka blåsten
Jag böjde mig framåt – min skugga rusade fatt och förbi
Dess tillslag var mycket snabbt, den bröts genom mig
Den tycktes uppsluppnare än jag, befriad av stormen