Jag sjunger den i huvet varje dag sedan ett halvt sekel men aldrig högt
Frökens rytmiska trampande på pedalerna rörde hela hennes kropp
När jag vaknar betraktar jag misstroget denna kropp, den här världen
Frökens trampande fötter stampar texten i osammanhängande bitar
Jag hade inte sett några fjäll men det mesta i livet var ändå grumligt
Jag är vaken redan men en våldsam dröm från natten dröjer sig kvar
Inget i nejden vaknar med gryningen, allt är nattvarelser
Från det blöta klassrummet minns jag inte brotten bara straffen
Gud var god men bara i sex år till, då jag överrumplad kastades ut ur paradiset
Sedan dess har jag trevat mig fram, med blinda steg i raviner och aska
Jag ska den här morgonen åter stiga upp till den ödsliga saknadens frihet