Natten är kolsvart och hopskrynklad, så nära att jag hugger efter den
Genom vecken skymtar här och var alldeles svaga ljus, som osannolika flyn
Drömmarna brusar förbi under ögonlocken som vattnet i en strid fors,
där små vattendroppar kastas upp i hallucinatoriskt långsamma gester
På morgonen upptäcker min kropp förvånat att en infektion dragit förbi,
likt ett oväder som lämnat kvar vattenpölar och nedblåsta grenar
I stillheten och tomrummet efter stormen kom jag själv att bli till regn
Upplöst, osynlig, närvarande överallt som kringstrött stoft