Jag fröjdar mig…
Jag fröjdar mig när mörkret faller, det har fallit, kvällen kommer, den har redan kommit, dagen slocknar, skymningen går mycket fort förbi och natten äter utav dagen, den har slocknat…
vattnet flyter tjockare, trögare i bäckarna, åarna, dikena, det är kallare, det är mörkare, rör sig tystare, på en gång mjukare och hårdare, blankare, så kallt att det inte längre kan fästa vid…
fukten är överallt i gräset, i mossan, på stenen, på trädets stam och gren, i luften; en tjock hinna som täcker allt, möter allt, sveper allt i sin kalla, mjuka…
de svarta, grå, fransiga molnen rusar fram över himlen, stiger, sjunker, vrider sig, vänder, stampar mot vinden, strider mot varandra, kämpar mot varandra, rivs sönder, splittras, upplöses, återuppstår, rasar…
den kalla vinden drar utmed de räta gatorna, lyfter sjok av blöta löv, rör i lundarnas trädkronor, rusar in över de öppna ytorna, snor, vrider sig, stiger i kraftig spiral och lyfter den stora flocken svarta fåglar högt över byn med sin starka hand…
Categories