En morgon bestämmer sig herr Reino för att slå en pling till artisten Carola.
”Carola”, svarar artisten Carola.
”Hej, det är herr Reino”, säger herr Reino. ”Hur är det med dig?”
”Tack det är väl ganska bra”, svarar artisten Carola. ”Det är mycket med turnén nu förstås, men det är ju så roligt.”
”Du var fantastisk på Allsången!”, utropar herr Reino. ”Vi jublade allihop.”
”Tack”, säger artisten Carola. ”Hur är det med dig då?”
”Det är bara bra med mig”, säger herr Reino. ”Men jag undrar hur det egentligen är med dig?”
”Hurså då?”, säger artisten Carola.
”Jag drömmer ofta om dig”, säger herr Reino. ”Vi åker och badar. Vi firar din födelsedag. Ja, det är den sortens händelser.”
”Vad trevligt det låter”, säger artisten Carola.
”Visst är det det”, säger herr Reino, ”Men det är nåt annat också.”
”Vad då då?”, frågar artisten Carola.
”Hela tiden finns nåt slags sorg i dig, under glädjen”, säger herr Reino. ”Som om du oroade dig för nåt tråkigt, eller nånting har hänt som du valt att inte berätta för nån…”
”Åh, du är så vänlig”, säger artisten Carola, ”Men det finns inget sånt. Allt är verkligen bra, jag lovar.”
”Nå men då så”, säger herr Reino, ”Då känner jag mig lugn.”
”Det tycker jag verkligen du ska göra”, säger artisten Carola.
”Ha det bra då, och lycka till!”, säger herr Reino.
”Ha det bra själv!”, ropar artisten Carola tillbaka. ”Dröm lugnt!”
Categories