”Upp och hoppa gulleplutten! Packa din tandborste!”, ropar Eva Aronsson efter att ha sparkat in dörren till herr Reinos lägenhet. ”Vi åker till Köpenhamn!”
Ingen tid att förlora. Herr Reino sätter på sig sina snyggaste byxor och en uddakavaj, och stoppar tandborsten i innerfickan. De trycker fast dörrbladet i ramen med en gammal telefonkatalog, och ger sig med raska steg ner till hamnen. Eva Aronsson har redan köpt biljetter, och de stiger därför bara ombord på den kvicka sundsbåten som ska föra dem över till andra sidan, till Köpenhamn.
Herr Reino sluter ögonen och låter vinden träffa över ansiktet. Eva Aronsson pratar i mobiltelefonen, och läppjar emellanåt på en mugg mycket hett kaffe.
Framme i Köpenhamn går de först in en sväng på Centralstationen. Eva Aronsson besöker damtoaletten, och herr Reino tvingas ge bort sin reskassa till ett par ruskiga, brutala typer som inte accepterar att bli motsagda.
De går på Ströget, och efter någon timme sätter de sig på en bar och tar en öl och en smörgås. ”Vad härligt!”, säger Eva Aronsson, ”Tycker du inte?”
”Fantastiskt!”, säger herr Reino.
I en liten butik köper Eva Aronsson en scarf i vit siden. Herr Reino köper en penna av märket Ballograf. De håller upp dörren för en kvinna med barnvagn som är påväg in i butiken, just som de ska gå.
På eftermiddan går de på Tivoli, och Eva Aronsson vinner en gigantisk Koalabjörn på Tombolan. De kånkar runt på den en stund, men den är mycket besvärlig att bära på. Herr Reino försöker ge bort den till en liten flicka, men hennes pappa blir förargad. Eva Aronsson försöker trycka ner den i en papperskorg, men då blir hon åthutad av en vakt.
Herr Reino hittar ett blomstersnöre som han binder runt huvudet på björnen, och sedan drar de björnen efter sig på trottoaren på väg tillbaka till båten. Björnen blir solkig av damm, glass, urin och annat som den släpas genom. Den välter över på rygg och glider fram med benen i vädret.
Väl ombord på båten och ute på öppet vatten lyckas herr Reino oupptäckt putta björnen över relingen. Den faller i vattnet och blir på en gång vattenindränkt och tung. De ser hur den sakta sjunker ner under ytan.
”Pjuii!”, utbrister Eva Aronsson i en lättad ton. ”Det var då för väl att vi blev av med den!”
Categories