Herr Reino och Arthur Svensson dricker eftermiddagskaffe

Herr Reino och Arthur Svensson dricker eftermiddagskaffe på Herr Reinos bakgård, i en liten berså av syren där en trädgårdsmöbel av vitmålat trä står uppställd. De har burit ner en bricka med koppar och fat, termos, mjölk och socker, och varsitt fat med en kanelbulle och två drömmar vardera.
   “Vilken fin eftermiddag!”, utbrister Herr Reino och ser sig belåtet omkring. Det har varit en dag med alldeles klar himmel. Temperaturen har vänt vid hela 28 grader, och börjar nu sakta sjunka i takt med att solen står lägre och skuggorna breder ut sig mellan husen.
   “Det är det verkligen”, säger Arthur Svensson och tar en försiktig klunk av det heta kaffet. Han ställer ner koppen och lutar sig bakåt i trädgårdsstolen. Bakgården är alldeles stilla. Några sparvar tjattrar i en buske strax utanför bersån, i väntan på att få kalasa på smulor från Herr Reinos och Arthur Svenssons bord. “En verkligt fin eftermiddag.”
   Herr Reino tar en tugga på sin bulle, håller sedan upp den framför sig med utsträckt arm och tittar nöjt på den innan han lägger ner den på fatet igen. Han tuggar ur munnen och tar en klunk kaffe. “Det är verkligen fint”, säger han.
   Trafiken susar lätt från gatorna omkring. Solljuset mellan husen strålar genom ett lätt dis, som ger hus och växtlighet en rosa ton. Arthur Svensson spiller några droppar kaffe på sin vita skjorta. “Tusan också!”, utbrister han och försöker borsta in den lilla fläcken i tyget med handens yttersida.
   “Å, det gör väl inget”, säger Herr Reino tröstande, “Det går ju bort igen i tvätten.”
   “Det är så sant”, säger Arthur Svensson och släpper förtreten. Han tar ett litet bett på sin kaka och ser sig omkring. “En sådan fin eftermiddag”, säger han.
   “Det är det sannerligen”, säger Herr Reino. “En mycket fin eftermiddag.”