Herr Reino röker ju inte. Nu bestämmer han sig ändå för att köpa en ask cigaretter.
“Minsann!”, säger han högt för sig själv, “Jag tror jag ska köpa mig en ask cigaretter!”
Herr Reino tar på sig en lätt rock och går ner på gatan. Klockan är tre på morgonen. Det är öde ute. Inte ens en bil far förbi. Herr Reino ser sig omkring och undrar åt vilket håll man närmast hittar en ask cigaretter. Han beslutar sig för att gå ner i centrum. “Där är det nog alltid nånting öppet!”, säger han uppmuntrande till sig själv.
Han travar på. Det tar en stund. Alla affärer och kiosker han går förbi är stängda. Stationen är öppen, men därinne är allting också stängt. Utanför på en vägg hänger det en gammal cigarettautomat, men den är inte längre i bruk.
Herr Reino stöter ihop med en man som med lätt sluddrande röst undrar om han har en cigarett att ge bort. “Tyvärr inte!”, utstöter herr Reino beklagande, “Men jag är just på väg för att köpa mig en ask. Om ni följer med ska jag gärna ge er en cigarett.”
Mannen blir glad över beskedet, vänder om och följer med visst bestyr herr Reino i hasorna.
Herr Reino går fram till en taxibil, vars förare lyser upp inför möjligheten att ha fått en kund.
“Vet ni möjligtvis var man kan köpa en ask cigaretter så här dags på dygnet?”, frågar herr Reino.
Taxichaufförens blick blir mindre energisk. Han ser sig omkring, som om han var begåvad med fjärrskådande blick med förmågan att upptäcka cigarettaskar. “Macken har ju öppet, där finns det säkert!”, ropar han plötsligt till, glatt och belåtet, “Jag menar Statoil alltså, borta på Bellevue.”
Herr Reino blir entusiastisk. “Kan du köra oss?”, frågar han taxichauffören.
“Javisst”, säger chauffören, “Är han med dig?”
“Han ska med ja”, säger herr Reino, “Vi ska dela på cigaretterna.”
Herr Reino och mannen som är röksugen sätter sig i baksätet. Bilen åker iväg. Det tar bara tre minuter så är man framme.
“Vänta här!”, ropar herr Reino och rusar ut ur bilen och in på bensinstationen. Han ber expediten om en ask Marlboro, och drar sen sitt kort för att betala.
“Det där kortet tar vi inte”, säger expediten.
“Varför inte det då?”, frågar herr Reino.
“Det vet jag inte”, säger expediten, “det funkar inte.”
Herr Reino gräver i fickorna och hittar 22 kronor och 50 öre. Det räcker inte till en ask cigaretter.
“Håll den asken åt mig, jag kommer strax!”, ropar herr Reino, lämnar stationen och springer ut till taxin igen. “Kan du köra mig till en bankautomat?”, frågar han chauffören genom rutan.
“Nej”, svarar chauffören, som har börjat känna på sig att han är på väg att göra en förlust.
“Ok”, svarar herr Reino, samtidigt som han ser sig omkring. “Kan du vänta här en stund medan jag tar ut pengar?”
“Antingen betalar du nu, eller också måste jag ha ditt leg eller nåt, och så får du betala när du kommer tillbaka med pengarna. Men mätarn står och tickar, det ska du veta”, svarar chauffören med en bister uppsyn.
“Helt ok, vänta här bara!”, ropar herr Reino uppmuntrande, slänger in sitt körkort i framsätet, och börjar springa iväg mot busshållplatsen. Längre bort ser man redan nattbussen på väg in mot centrum närma sig. Herr Reino kliver på bussen och betalar med sina kontanter. Han stiger av vid en hållplats nära sin bank. Framme vid banken tar han fram sitt kort för att göra ett uttag i automaten.
Automaten meddelar att det inte finns tillräckligt med pengar på kontot för att utföra uttaget.
Herr Reino ser sig omkring med en bekymrad min. Klockan är halv fyra på morgonen. Han står vid en uttagsautomat som inte vill ge honom några pengar. Längre iväg i en bensinstation har han en ask Marlboro som väntar på betalning, en taxi med en okänd gåvomottagare och en taxameter som tickar hos en chaufför som har herr Reinos körkort som pant. Han har inte kontanter så det räcker till en busstur tillbaka till stationen för att försöka reda ut situationen.
Categories