Dagen fylld av stilla regn passerande i rad med en halv timmes mellanrum
Nyss slog kyrkans klocka sin halva timma mellan sex och sju på lördagskvällen
I skymningens kalla ljus tänder kastanjen den brummande orgelns pipor med dess dova stämmor
Jag hör inte melodin framför mig men jag har en vag aning om några av ackorden
Tofsvipans regelbundna skrik rikoschetterar mot väggar, tak, öppningar, fönster, trädrymder
Sätt några trädplantor och sitt intill dem i fyrtio år för att se hur de en dag tar trädets gestalt
Fönstren uppställda på vid gavel bibringar den blanka skymningen nya, oväntade vidder
Det finns väl inga berättelser endast oavlåtligt dessa tallösa vittnesmål
Glasets bilder avslöjar hur fönstren förborgat alltjämt samlar komprometterande bevis
Jag sitter invid en brandkronad kungsfågel som speglar sig i vattenbadet ljudlöst
Jag tänker på de blickar som tidigare begrundat detta i lyckokänslor
2 replies on “Fungi”
Tack vännen!
Jag ser alltid framemot nya alster. Lika enastående sinnesbilder varje gång! Tack!