1.
Stig in genom porten till katedralen med tankarna på någon du älskat, som om ni går in tillsammans.
2.
Detta hus uppmuntrar alla sinnelag, också de innerliga, sökande dubbla fästen.
3.
Det här är ett skepp, alltid på väg mot andra skikt, långt iväg. De du möter där är ivriga att stadfästa ett omdöme.
4.
De som vilar under de stora block av sten som täcker gravarna placerade i kyrkans gångar gläds åt lätta, sorglösa steg.
5.
Med blicken lågt riktad mot golvet, och mot väggarnas grundstenar, finner du tecknen beredda att berätta över årtusenden.
6.
Om en stor droppe stannat helt stilla på din utskjutna underläpp är det en droppe tjockt blod, framkallad inte ur en reva i huden, utan i strupen.
7.
Sov inte. Dina nattdrömmars jag kommer att tyglas av orubbliga regler – de som motarbetar sanning, och bannlyser frihet.
8.
Läs för mig. Se dig själv, och försök bestämma dig för hur du ska göra. Om du ger dig tid och tålamod att förnimma, finns redan allt viktigt kring dig.
9.
Även om andra också är här, äger alla intryck rum i avskildhet. Du står i rummet ensam, men i den ensamhet där mening strålar.
10.
Rör dig i kyrkan noggrant och detaljerat, med alla sinnen fullt uppspärrade. Det är sättet för dig att finna den port som väntar.
11.
Läs mig. När du lämnat mig fortsätter jag finnas här. Jag säger det jag sagt. Du kan alltid återvända, om du inte glömmer mig.
12.
När Jesus skildras som lidande Kristus: Stanna upp, för att till honom i hans oerhörda övergivenhet skänka din tröst.
13.
Förvänta dig inte få höra din egen röst klinga i detta stora rum. Din röst hörs här bara om du talar till någon.
14.
Vaka över de döda, också dem du inte känner. Ett barn har dött i natt. När hon lämnade gav hon i gåva till människorna all sin glädje.
15.
Stå inför dig själv. Göm dig inte bakom andra. Förena dig inte med mina ord, bara ordens anda.
16.
Kärleken förgås, inte av tiden, eller döden, utan slappheten i att du inte vill stå fast, i dig själv.
17.
Fira jämnmodet. Kärleken är det enda. Det är mina ord nu.