Faktiskt

Faktiskt utgör en allt vanligare figur i småborgerlighetens vokabulär: Den skjuter in ordet i sina positiva omdömen, särskilt på ätandets och drickandets områden: Det var faktiskt gott vatten, det var faktiskt god mat (jag har till och med hört det som beröm till McDonalds-restaurangen i Eslöv, som om just den restaurangens kokkonst behövde betygsättas).

Den defensiva hållningen motiveras av den småborgerliga klassens hårt låsta konsumtionsvanor, och rädslan inför att överskrida gränserna för dessa vanor. Det den småborgerlige normalt konsumerar är alltid gott, just eftersom han eller hon valt att konsumera det, och behöver inte betygsättas eller kommenteras. Men i mötet med en ständigt förändrad omvärld tvingas den småborgerlige allt oftare pröva något helt nytt, och tvingas därmed också ut i den gungfly som kringgärdar kravet på att avge ett omdöme. Den småborgerlige blir själv alldeles förvånad, om hon eller han vågar sig på något nytt (en dryck, en restaurang), och upplevelsen ändå gick att begripa inom ramen för kända principer. Det lilla faktiskt uttrycker därför på en gång glädjen över att ha vågat gå utöver världens gränser (vars muranläggning den småborgerlige ägnar all tid åt att underhålla), utan att ha kommit till skada, och lättnaden över att själva omdömet inte leder till katastrof. Det är på så sätt ett faktiskt som kommenterar sig självt.

Det ska jämföras med motsvarande uttryck hos personer ur konsumtionsvan medelklass: Där heter det att någonting var verkligt gott. Från början hette det Det här var ju verkligen gott. Till skillnad från den småborgerliga gesten var det aldrig utloppet för en överraskning (Det här var ju verkligen gott, det trodde jag aldrig); snarare var det fråga om en bekännelse: Nu har jag det fantastiskt bra (som när man slår ihop händerna inför åsynen av alla härligheterna). Men denna klass nöjer sig inte med subjektiva bekännelser ur den privata konsumtionssfären. Varje tillfredsställt begär måste ha en mening utöver händelsen i sig: det måste kommenteras i ett värdesystem som är ‘objektivt’, åtminstone i den meningen att det fäster i annat än de just nu aktuella listorna över vad som är populärt. Att fälla ett positivt omdöme om maten på en restaurang som någon rekommenderat, får för en person ur denna klass inte bara vara en bekräftelse på en bra rekommendation. I omdömet måste det också finnas tillskottet som visar att personen i sitt omdöme inte bara upprepar rekommendationen, utan en gång för alla avgör om det var korrekt att ge den. Du påstod att det var gott och nu har jag låtit undersöka saken och det var sant (eller kanske det var falskt). Det som personen lägger till är inget mindre än auktoriteten av en rent vetenskaplig undersökning, markerad av ett verkligt. Därigenom reser sig över den simpla konsumtionsakten en upplevelse av individualitet, förutan vilken också denna konsumtionsvana medelklass skulle bli reducerad till kopia.