Förr när åskvädren gick fram och tillbaka brukade pappa och jag ringa varandra och meddela läget: “Nu har det vänt och är på väg tillbaka mot er.” “Nu kommer det till er igen.”
Hela dagen flyttade vi möbler runt runt mellan rummen tills alla plötsligt passade
På den tiden åskade det mycket oftare och strömmen försvann varje gång
Nattens byiga stormvindar lämnade trakten orörd förutom några redan döda träd som inte stod emot
Efter en lång dag av blåst och regn stillnar allt, molnen skingras, och fullmånen gestaltar allt som i en svartvit film inspelad för nittio år sen
Vi hade ytterbelysningen tänd men den blektes ut likt en ficklampa i fullt solljus av fullmånen trosviss bak tunna slöjor
I gästrummet har vi ställt den ena sängen med huvudgärden åt det ena hållet, den andra med den åt det andra
När jag lyser med pannlampan i hängrännans renstratt skådar jag en skimrande skatt av kristaller av flusspat, framvaskad ur milliarder regndroppar
Jag träder försiktigt över golvplankorna för att inte knarrandet ska väcka minnen fästade här av människor långt före mig
Skorstenarna skickar tunna, tvinnade grå rökar mot himlen från kaminernas slocknande, inåtvända glöder
Till natten skriver jag in mig i drömmarna under falskt namn, uttröttad av en lång räcka dagar tyngda av gestalter ur nattens tumult irrande vilsna