När mörkret långsamt dras ut ur landskapet åt väster lämnar det efter sig dessa luftigt placerade utsökt utklippta siluetter av tjocka stammar och vida utbredda kronor av mycket gammal ek och bok
På stationen trampade människor rastlösa fram och tillbaka i väntan på att få stiga ombord på vagnarna när de dök upp
Cigaretten är inte uttrycket för ett begär utan det besinnade vittnesmålet över ett liv faktiskt ännu levande, i just det här ögonblicket
Hamnbassängens höga, breda mur av betong som håller samman enorma huggna stenblock i en båge mot havet åt öster skapar ett innanhav av betryckt, grått vatten
Inne i den avskurna viken rullar små vågor framkallade av den lätta nordostliga vinden men allt vatten är i verkligheten helt stilla
Jag rör mig med snabba steg hit och dit över hamnen, havet fästat i sin ostliga kust, min barndoms platser och vidder, böneutroparnas bedyrande röster i den grå gryningen i Fès, lidande Kristus i kyrkan i Saint-Côme-d’Olt
Över den avvisande ytan driver orörliga sjöfåglar frågande utefter kusten åt söder redan efter etthundrafemtio meter avstängd av den södra barriären
Jag samlar ihop mina tillgångar: Minnena från de strängt omsorgsfullt anlagda kvarteren i min farmors trädgård; från sommarvistelsen i min mors barndomshem i mosters ändlöst vida famn
Det tunna, iskalla regnet drev den dagen fram över landskapet som tunna flor av gester, tecknande en tvetydig hälsning sänd åt otaliga håll
Det är i ögonblicken jag räddas från mig själv jag är som mest sårbar: I den tacksamhetens stund är jag beredd älska förbehållslöst
Närmare skymningen steg över markerna dropparna ur den smältande snön som en kall rök ur en länge sedan slocknad eld, fixerande alla detaljer som massiva skulpturer ställda alltför tätt inpå