Tree at my window, window tree,
My sash is lowered when night comes on;
But let there never be curtain drawn
Between you and me.
Vague dream-head lifted out of the ground,
And thing next most diffuse to cloud,
Not all your light tongues talking aloud
Could be profound.
But tree, I have seen you taken and tossed,
And if you have seen me when I slept,
You have seen me when I was taken and swept
And all but lost.
That day she put our heads together,
Fate had her imagination about her,
Your head so much concerned with outer,
Mine with inner, weather.
*
Träd vid mitt fönster, fönsterträd,
Visst dras mitt fönster igen när natten tänds…
Men låt aldrig en gardin dras för
Mellan dig och mig.
Vaga drömhuvud lyftat från marken…
Och näst efter molnen det mest diffusa ting…
Inte alla dina lätta tungor talande högt
Kan vara djupsinniga.
Men jag, träd, har sett dig tagen, slungad,
Och om du har sett mig sedan när jag sov,
Har också du sett mig bli tagen, svept iväg
Och allt utom förlorad.
Dagen hon slog våra kloka huven ihop,
Hade ödet sin fantasi med sig,
Ditt huvud så bekymrat av det yttre,
Mitt det inre vädret.