Category: Posten 2

I det kalla ögonblicket går du förbi mig i köket på väg mot hallen

Du är klar att köra med ryggsäcken och bilnycklarna i handen

En pilfink hade förletts in i husets innanmäte utan väg ut

Vid avskedet måste jag överföra till dig förståelsen för allvaret nu

Vi måste i detta ögonblick erkänna att världen samlas i vår kyss

Fågeln flög från fönster till fönster och dunkade mot glaset

Den är avgörande för kärleken och för världsalltet

Vi öppnade överallt men den hade förlorat tron på rymden

Den beseglar den balk som håller världen samman

Den satt stel på skänken under teckningen av Kivennapa kyrka

Din blick har redan vandrat ut genom ytterdörrarnas glas

Jag sjunger den i huvet varje dag sedan ett halvt sekel men aldrig högt

Frökens rytmiska trampande på pedalerna rörde hela hennes kropp

När jag vaknar betraktar jag misstroget denna kropp, den här världen

Frökens trampande fötter stampar texten i osammanhängande bitar

Jag hade inte sett några fjäll men det mesta i livet var ändå grumligt

Jag är vaken redan men en våldsam dröm från natten dröjer sig kvar

Inget i nejden vaknar med gryningen, allt är nattvarelser

Från det blöta klassrummet minns jag inte brotten bara straffen

Gud var god men bara i sex år till, då jag överrumplad kastades ut ur paradiset

Sedan dess har jag trevat mig fram, med blinda steg i raviner och aska

Jag ska den här morgonen åter stiga upp till den ödsliga saknadens frihet

Vi sitter invid trädgårdshuset och ser ut över markerna där boskapen betar

Det är mycket tyst här nu. Jag ser på ditt ansikte från sidan. Din kind är mjuk

Du ser ut över flocken som sakta rör sig fram över vallen i beteståg

Jag ser på din varma kind och tänker på att sträcka mig fram och kyssa den

Du säger att den svarta kalven verkar ha nåt fel på det vänstra bakbenet

Mamma har haft starka smärtor i ryggen och benen mer än fem veckor nu

Hon har mycket ont när hon försöker gå och ständiga smärtor på nätterna

Jag diskar och bär bort soporna och källsorterar och handlar åt dom varje dag

Jag flyttade hennes nummer till min operatör eftersom pengarna bara försvinner

Jag böjer mig sakta fram för att kyssa dig som du vrider huvudet bort efter kalvens rörelse

Hennes kind faller gråare med huvudet som faller mellan axlarna som faller med ryggen alltmera böjd

De kraftiga vindbyarna driver den vita röken från panncentralens skorsten i ansiktet på de gående på väg upp mot kasernen

Jag står på parkeringen vid macken och väntar på dig men du kommer aldrig

Barnen i sina grälla färger står häftade vid rombiska stängselrutor som skiljer dem från tågets tjutande tunnel

Jag håller en stund min hand med handryggen uppåt framför mig med de utsträckta fingrarna spretande isär och ser på den

Du kanske har varit här men i så fall kände jag inte igen dig

Cirkulationsplatserna i rad efter varandra rör långsamt ut trafiken på de anslutande gatorna

Jag minns när vi åt på en restaurang i ett växthus en bit härifrån och du sa att det var som att luncha i en komage

Bilarna som släpps ut på den smala gatan framför polishusets koloss snurrar försiktigt runt runt på den smala gatan

Under dagen är det många män och kvinnor ensamma i bilar som kommer och sen kör igen

Jag försöker vidga mitt utrymme här men människor tycks uppfatta det aggressivt

Jag lät dig värma mig i dina kupade händers skål. Jag lapade tårarna

Jag valde att gå i exil här i det 21:a århundradet, och jag trivs bra

Där jag kommer ifrån var många människor förtryckta. Här finns större frihet och mångfald

Människor talar öppet om allt, i korta meningar, snabbt, energiskt, ständigt avbrytande sig själva

Det väldiga högtrycket i septembers mitt överraskar allt med sin förödande behaglighet

På morgnarna hålls hettan tillbaka av gråkall dimma som envist håller emot solens försök att skingra den

Stora spyflugor som irrar in genom flugdörrens glipa surrar förvirrat fram och tillbaka mellan kökets fönsterrader

I det förra seklet tyckte ingen om mig. Jag passade inte in där. Jag var obehaglig tror jag

Det var ändå uppriktigt sagt jag själv som orsakade främlingskapet. Jag kände mig aldrig autentisk i den tidens blänkande salar

Jag känner mig utanför här också, men aldrig på samma sätt som där i konfrontation med andra. Jag har alltid varit mycket ensam och kan inte fly från det

Timmarna går fort förbi. Jag har bestämt mig för att jag ska begravas här

Sjöfartsverkets helikopter brummar varje dag utmed kusten mot söder alltid mycket bestämt

Stadens luft är fylld av grisböndernas flytgödsel

Om jag har några bra egenskaper är det sådana jag ärvt av mina barn

“Fastgödsel är gödsel som du kan stapla i en hög som är minst 1 meter utan stödvägg.”

Fläktarna vrålar från de stora spannmålslagerhusen bortanför vattentornet

Sitt kvar hos mig en stund. Dröj lite med avresan raketman

Dag och natt dunkar slagen när betongpålarna drivs ned i leran

Solen pressas ned av en roströd skyffel som inte ger sig

Min kärlek var stark som en lysande stav framför oss, men så vek i handleden

Tvärsöver stiger månen klotrund helt vit över en helt klar rymd

En mast reser sig högt över industriområdet, med en röd lampa upptill

Jag håller tänt i hallen ifall du kommer innan gryningen

Kvinnan i kjol och bara axlar kastar i det raska steget händerna framför sig för att de ska dra hem henne

Stadens östra delar stinker av avföringen i bassängerna, under havsnivån

Den som har behov just nu får gå i buskridån som vi andra gör

Ingen kommer att plocka upp den röda hinken från det vissna gräset

Kaninerna väntar på att skymningen ska öppna betesmarkens grind

På sjukhusets tak lyser tre röda hinderljus, annars är fönstren i huvudsak mörka

Min mamma födde sitt första barn här, men då låg det på ett annat ställe

När man ser det från slätten är det mycket högre än när man tittar upp på det

Vakten fortfarande i kortärmad, rutig skjorta avlöses sedermera av en likadant klädd

I en port till ett hyreshus försöker en nattlampa tända men det går inte

Det gula, varma ljuset inne i mottagningen lyfter ut hägringarna genom entrédörrarna