Category: Posten 2

När mannen öppnat burarnas dörrar flyger duvorna kaotiskt hit och dit på vägbanan

Trafiken rusar på landsvägen men gården har legat stilla här i tvåhundra år i ett överflöd av vatten

Allt eftersom husets lutning över längdaxeln tilltar någon grad varje årtionde stiger soppan allt längre upp på tallrikens brätte

Vill du framstå mer tydlig håll dina anletsdrag bättre samlade under dagens skiftande händelser

Dagen rusar hit och dit sökande efter en glipa för att utbyta gudar med en annan himmel

Regnbyarnas improviserade partitur spelar de hamlade pilkronornas rasande dans, alltfort reglerad av grenens fäste i stammen

Ibland beledsagas människors prat av en tyst röst ängsligt fladdrande runt läpparna, eller i den sköra, vacklande blicken

Genom revan i min omkrets fylls trakten av ting komna långt ifrån, men jag blinkar för att återta blickens sakliga skärpa

Hurdan är egentligen den rätta känslan inför ett stort ögonblick undrade han men det har ju jag inte något svar på

Den som förblir fästad en bit ovanför marken kommer oundvikligen att förlora kontakten med jordens oöverblickbara myller

När jag skjutsar dig hem efter festen i den mörka natten granskar du mig från sidan utan avbrott men jag måste hålla ögonen på vägen

I den starka hettan skjuten ur den starka vinden samlar sig flugorna i skuggan sysslolösa

Den öppnade, luftfyllda plastpåsen fastnar i oavbruten cirkelrörelse i vinkeln mellan huskropparna

Över rymden trängs oigenkännliga och oförklarade ljud; skuggorna slår hastigt och tungt i ögats vrå

Vinden var så het den dagen att till och med solljuset skuggade 

Efter att ha legat utbredda orörliga på stengården i timmar flyger katterna plötsligt på varandra

Fem flugor bildar ändpunkterna på en femuddig stjärna på den vita stallväggen, med en ensam spets riktad rakt upp

Den remonterande rosens unga veka skott slår försiktigt mot fönsterblecket för att efterlikna ljudet av regnets droppar

Dagen viker över de svarta plåttaken med ett kallt, likväl djupt, rödaktigt ljus

Ett gråpäron faller prasslande genom lövverket på det gamla päronträdet, alltför tidigt

Tomrummet som uppstår i den fortfarande varma överraskande stilla kvällen öppnar för aldrig utsagda repliker

Vid midnatt hör man långt iväg borta på sågverkstomten vildsvinen träta med varandra under vildäpplena

Dagen fylld av stilla regn passerande i rad med en halv timmes mellanrum

Nyss slog kyrkans klocka sin halva timma mellan sex och sju på lördagskvällen

I skymningens kalla ljus tänder kastanjen den brummande orgelns pipor med dess dova stämmor

Jag hör inte melodin framför mig men jag har en vag aning om några av ackorden

Tofsvipans regelbundna skrik rikoschetterar mot väggar, tak, öppningar, fönster, trädrymder

Sätt några trädplantor och sitt intill dem i fyrtio år för att se hur de en dag tar trädets gestalt

Fönstren uppställda på vid gavel bibringar den blanka skymningen nya, oväntade vidder

Det finns väl inga berättelser endast oavlåtligt dessa tallösa vittnesmål

Glasets bilder avslöjar hur fönstren förborgat alltjämt samlar komprometterande bevis

Jag sitter invid en brandkronad kungsfågel som speglar sig i vattenbadet ljudlöst

Jag tänker på de blickar som tidigare begrundat detta i lyckokänslor

Den övergivna ismaskinen kastar tärningen som skramlar vasst bland de andra i skålen

Kvinnan på stenmuren fingrar med höger hands fingrar på den vänstra handens ringar

Kyrkans klocka slår ut sin kvart och tvingar guiden till tystnad under tiden ljudet varar

Mina ögon rinner jämt, som min mammas, av tårar inte vinden

En röd oanvänd servett hjular utvikt ut ur gränden och fram till gatan

När jag kliver på de lösa plattorna i trottoaren ger de olika ljud ifrån sig som tangenter

Jag låter gatornas fina damm över kängorna följa med tillbaka hem till mossjorden

Jag plockar vita små stenar som jag hittar här och var och samlar dem i fickan

Stadens ojämna siluett bleknar och upplöses i det rosa skymningsljuset

Saker spridda över tiden och ytan förs då och då samman i änden av en tratt

Om jag väntade en evighet skulle det hårdkokta ägget en dag vara okokt igen

Solen sjunker sakta ned i kvällens flackare, allt snabbare ljus

När skuggorna sträcks till det yttersta mångfaldigas de små tingens tyngd

Ett rådjur som betar av den späda rågen tittar förvånat upp på tåget

Gräsmarkerna utmed skogskanten är fortfarande bleka av fjolårsgräset

När mamma var arton jobbade hon på handelsträdgården i Attarp

Hon kom med tåget från Osby och bodde där tills hon for hem till julen

När du ska plantera nånting, tänk inte på avkastningen utan skuggan

Det var inte bestämt att hon skulle komma tillbaka till Sverige

Endast skuggan har förmåga att sant gestalta en varelses dolda önskningar och drömmar

På gymnasiet skrev jag instruktioner till en dator genom att trycka dem på ett hålkort

Jag kan antyda en aldrig berättad historia just bara för att det inte blev så 

Inför strandens stigning stiger havets rörelse upp i vågor över sanden

Ovilliga och trötta tar varje våg en sandgiva med sig tillbaka ut

Två flygplan följer kustens linje söderut mot Sandhammarens fyr

Ån från skogarna i väster väller ut i havet likt en folksamling räddad ut i friska luften

Genom att vältra sig över vågorna tystar den deras frasande klagolåt

På vägen tillbaka håller jag mig tätt intill mig själv för att inte skingras

Senare i fiskebyn längre söderut står vi i hamnen med vantarna på

På hamnplanen står båtarna givakt med masterna redan resta

Vi står en stund i lä invid en vit vägg generade som inför en fotografering

En rad med hamlade pilträd står uppställda utmed vägen som vakter

Genom öppningen i vågbrytaren ser vi havet sträcka sig utan avbrott

Vinden trycker på med en kall vägg fast det fortfarande är stilla

Ån brusar fram en meter över nivån på sommaren

Tre hägrar flyger en och en skrikande in under bokträdets krona

Regnet inleds med en näve hagel som smälter fortare än saltet

Nästan allt vatten är förbundet med vartannat, på ett eller annat sätt

Glassplitter från fönsterrutan gnistrar ännu här och där på gården

Det är stopp i köksavloppet efter ansamlingen av fett under tjugo år

Kvinnan i rutiga byxor på huk vid brofästet väter pannan med kupad hand

En flock småfåglar skräms upp och kastas iväg som kaskad

Vissa vatten är avskurna från allting, vattnet, jorden, ibland ock himlen

Månen putsar rutan med en smutsig sidenduk när den stiger brandgul