Jag drömde om en man vars ansikte spruckit likt en flodbädd
Hon sträckte fram en druva mot min mun och sade ta den
Jag följde hennes hand men öppnade ett litet hål av rädsla
Skräckslagen över att hon skulle stupa i min ruttnade käft
Ja de har blivit större sa jag och höll ett av dem stilla
ovanför mitt uppspärrade öga som en lossgjord stalagmit
Molnen korsade den mjöliga himlen som en armé av maneter,
med böljande släp av ljumma tentakler, vittjande jorden