I feberns inträde kunde bara katten värma mig
Jag drog den över mig som en knarrande filt
Dess vassa drömmar skar revor i min egen natt
Jag for i timmarna utled på min gälla röst
Landskapet var avklätt till en ändlös slätt
Grusets knastrande i steget blev outhärdligt
Regnet blekte ordet till en ensam bokstav
”Jag ber. Låt mig vila här.” ”Ni är inte väntad här.”