When a friend calls to me from the road
And slows his horse to a meaning walk,
I don’t stand still and look around
On all the hills I haven’t hoed,
And shout from where I am, ‘What is it?’
No, not as there is a time talk.
I thrust my hoe in the mellow ground,
Blade-end up and five feet tall,
And plod: I go up to the stone wall
For a friendly visit.
*
När en vän hojtar till från vägen
Och saktar sin häst till en talande takt,
Då står jag inte still och ser mig kring
På alla högar som jag inte hackat,
Tjoar inte, från där jag står, “Va ere?”
Nej, inte när det tid att språka är.
Sticker min hacka i den luckra jorden,
Bladänden upp och fem fot lång,
Och stegar på: Upp dit till muren
Till ett trevligt besök.